Årsavslut med grisvarv i snöblandat regn och motvind på isigt och geggigt underlag

15:43 klev jag ut för årets sista runda. Lite väl sent så jag tog på pannlampan för säkerhets skull. Det duggregnade och verkade rätt blött på alla sätt och vis så jag valde mina Asics Hyper-XC som visat sig vara mina mest fuktavvisande skor. Snön hade regnat bort, men jag utgick från att dubbarna inte skulle spela så stor roll på blöta grusvägar. Efter 100 meter i spåret räddades jag av dubbarna när jag klev på en kvarvarande isfläck. Med dubbarna på gled jag lite, men fick grepp igen. Utan hade jag helt säkert gjort en rejält vurpa. Hade hoppats på isfritt, men så var det alltså inte. Fortsatte med försiktighet. Isen täckte oftast inte hela vägens bredd så för det mesta gick det bra att hålla ut i kanten den första kilometern. Snittpuls 156 bpm och tempo 4:41. Kändes bra så jag fortsatte nere vid sjön. Andra kilometern var isigare och geggigare än den första. Pulsen steg till 170 och farten sjönk till 5:06 min/km. När jag kom in i bokskogen på den tredje kilometern var vägen en blöt isgata. Sprang flera hundra meter ute i skogen jämte vägen. En blöt och geggig affär. Skorna är vattenavvisande, men inte vattentäta så jag blev genomblöt. Pulsen låg kvar över 170 bpm, men farten sjönk till 5:30. Funderade på om jag skulle vända om och springa samma geggiga våta isgata tillbaka eller fortsätta och hoppas på bättre underlag längre fram. Tog en chans och fortsatte. Fjärde kilometern var ungefär 30% isgata och 70% ok underlag. Kändes som en förbättring så jag valde att fortsätta och ta hela varvet runt sjön.

Den femte och sjätte kilometern var nästan isfria, men å andra sidan var spåren väldigt vattensjuka. Trampade ner djupt i grusgeggan ett par gånger, foten sög fast och det var nära att jag snubblade och vrickade foten. Underlaget sög musten ur vaderna och jag mötte en hård motvind och snöblandat på den öppna sträckan. Höll igen så mycket jag kunde utan att helt tappa steget så jag inte skulle gå in i väggen. Det visade sig bli cirka 5:30 min/km och en puls på 174 bpm. Krigade mig uppför till den högsta toppen på den åttonde kilometern och kände mig riktigt slut i både ben och flås. Fördelen med att springa runt en sjö är att man har en tydlig slinga att hålla sig till. Nackdelen är den samma. Man måste hålla sig till rutten för det finns inga genvägar. Mörkret hade smugit sig på mig ordentligt så jag klickade upp pannlampan på max.

Trött och sliten malde jag vidare. Jungle Bill från Yello malde på i Sennhesierlurarna och ökade på kampkänslan med fraser som ”I’m in danger”. Började fundera på vad fan jag hade gett mig in på. Kändes riktigt olustigt att tänka sig att jag mycket väl kunde sopa dit på en isfläck och slå mig rejält ute på en becksvart öde skogsväg. Som alltid när jag hamnat på fel spår mentalt kommer fler dumheter in i skallen. Eftersom jag snubblat till mer än en gång i fårorna som vildsvinen bökat upp i vägkanten dök tanken på arga svin upp också. Hur skulle ett gäng vildsvin reagera på att få en strålkastare i trynet? Skulle de fly eller gå till attack? Ingen aning. Funderade på om bästa taktiken skulle vara att spara lite krut i benen ifall jag skulle behöva ett göra ett ryck eller om det skulle vara bättre att ge järnet sista kilometerna för att komma ur skogen fortast möjligt istället. Gjorde ingetdera och den nionde och tionde flöt på i 5:22 respektive 5:36 på samma 174 puls. Sen kom jag in på de vanliga upptrampade motionsspåren och då blev det knölig isgata igen. Fick lite ont i magen och elfte kilometern var en rätt plågsam affär i 5:55. När jag såg hemmet och kom upp på isfritt underlag kramade jag ut det sista ur benen och avslutade på 4:41 och 180 i puls för att komma in på toa fortast möjligt.

Nu en ett par timmar senare känns allt ok. Slutet gott allting gott med andra ord. Har inga stora planer för kvällen så jag kommer nog att sätta mig och summera året medan jag inväntar tolvslaget.

Annonser

2 kommentarer

  1. Vattensjuka vägar här också, men väldigt lite is. Blött och lerigt i skogen. Men det är ju där man SKA vara, inte på grusvägarna. 😉

    Och vi har vildsvin här i krokarna också. Jag har aldrig mött en, men däremot sett spår… Obehagligt. 😦

    1. Undrar om det finns någon löpare som stött på ett vindsvin och kan berätta hur de reagerar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: