Grus i dojjan!

geggaSom jag har längtat efter vår och isfria stigar. Nu börjar det faktiskt likna något. Kom från jobbet 40 minuter tidigare idag så jag drog iväg på en liten runda i solskenet. Det var minus ett par grader på termometern som hänger i skuggan, men i solen var det skönt. På gränsen till för varmt med vantar idag. Efter ett par hundra meter mötte jag en granne som gick med hunden. Han sa något. Eftersom jag hade lurarna på mig och lyssnade på musik har jag ingen aning om vad och svarade: ”Det är skönt med lite fint väder igen”. Antagligen var det dagens god dag yxskaft. Får leva med det. Efter ett par hundra meter till mötte jag en granne till min pappa. Petade ur en av lurarna och hörde att hon sa något om pappa. Jag svarade: ”De är bara bra med farsan”. Då ropade hon: ”när ska du bli pappa?”. Polletten ramlade ner och jag ropade tillbaka: ”tjugonde april”.

Efter denna första ryckiga kilometer kunde jag fortsätta ostört de första fem kilometerna i makligt snittempo mellan 5:20 och 5:35. Med färska batterier i pulsbandet så landade pulsen på normala 157 bmp. Inga batteridopade glädjesiffror idag alltså. Någonstans efter tre kilometer kände jag att jag fått in ett par gruskorn i vänsterskon, men stanna ville jag inte. Efter den sjätte kilometern började det skava bakom den andra hälen och jag drog med fingret för att rätta till vad jag trodde var ett veck på strumpan. Det var en hög med grus. Det mesta åkte utanför, men några korn for i skon. Sen sprang jag ungefär 3 kilometer till i cirka 5:10-tempo och funderade på om jag skulle stå ut med gruset eller bli tvungen att stanna och ta ut det. Lite obehagligt, men jag klagar inte. Mycket hellre lite grus i dojjan än is, mörker och kyla.

Precis när jag passerade åtta kilometer och tänkte svänga för att ta en rak väg hem kom Anders cyklande jämte mig. Det hade varit direkt oartigt att svänga precis när han sa ”hej” så jag knatade på rakt framåt. Jag fick sällskap i drygt 1,5 kilometer och vi pratade lite löpning och om hans träning för Ironman. En imponerande utmaning som jag absolut inte skulle ge mig i kast med. Jag gillar inte alls att cykla och simning ska vi bara inte tala om. All heder till honom. Jag håller mig till min motionslöpning.

Idag blev det oplanerat 9,85 kilometer på 52 minuter och snittpuls 160 bpm. Viss tendens till känning i kanten av skenbenen, men det försvann fort efter lite tåhävningar och en dusch. Kände mig lite småseg i vaderna under i princip hela rundan. Det är helt ok att vara tung och seg så länge man inte är skadad. Nu ska jag ta det lite soft några dagar så jag inte drar på mig några dumma överbelastningar för 19 km på tre dagar är mycket för mig.

Känns lite som att midvintern kanske är slut snart, men än har den inte släppt vilket tydligt syns på den här delen av dagens runda

Känns lite som att midvintern kanske är slut snart, men än har den inte släppt vilket tydligt syns på den här delen av dagens runda

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: