Göteborgsvarvets löparkväll med fotkramp och skenbensbesvär

Växjö löparklubb arrangerar löparkvällar för att drilla de som ska springa Göteborgsvarvet, men även icke varvslöpare är välkomna. Har varit nyfiken på vad som lärs ut på dessa kvällar, men inte vågat gå på de första kvällarna på grund av mina skenbensbesvär. Skenbenen kändes nästan helt bra idag så jag joggade bort till deras mötesplats. Det blåste rejäl sidvind så det var lite kyligt trots tights och jacka. Höll marschfart 5:15 min/km och puls 155 bpm de 2,5 kilometerna dit bort.

löpargruppPå uppsamlingsplatsen träffade jag på ett par gamla bekantingar. En IT-konsult från jobbet och en gammal medspelare från volleybollen. Efter ett kort uppsnack framgick att dagens övning skulle bli intervaller. Var och en fick ställa sig i valfri grupp. En för de som tänkte springa varvet snabbare än 1:40, en lite långsammare och en ännu lite långsammare som de kallade glada gänget. Jag har inga som helst planer på att springa Göteborgsvarvet över huvud taget, men jag kände mig nyfiken på att känna på farten i det snabba gänget. Så jag hakade på den gruppen som skulle bort till bokskogen. Efter bara ett par hundra meter kände jag att jag höll på att få samma kramp under vänster hålfot som igår. Höll mig mitt i gruppen under transportlöpningen. De 2,5 km dit gick i 5:00fart och snittpuls 160 bpm. Gruppledaren stannade och jag kastade av mig skorna för att ta ut innersulorna som en desperat åtgärd. Hon hade stannat i förtid sa Jocke som var gruppledare nummer två och de drog iväg igen. Jag fortsatte med mina skobestyr och fick ansluta lite senare. När jag kom fram stretchade gruppen och ledarna berättade att man skulle springa fyraminutersintervaller lite snabbare än vad man brukar tävla på 5 kilometer. Under tiden masserade och joxade jag med vänsterfoten och vänstervaden för att bli av med krampen i foten. Jag gissade att jag skulle kunna klara kanske tre eller fyra intervaller i 4:00 till 4:30 min/km konditionsmässigt. Frågan var om foten skulle orka ens en intervall.

När det bar iväg tyckte jag det blev trångt och sökte mig ut åt vänsterkanten. Fel val för precis då ropades det ut att omlöpningar skulle ske på vänstersidan. Så det var bara att böka mig in till höger. Efter femhundra meter hade fältet stabiliserat sig och jag kände att jag kunde hitta mitt eget steg. Ett par framför mig saktade in lite och jag gick ut till vänster för att springa om dem. Oj! Där stod en liten gubbe i vägrenen. Jag fick hoppa långt ner i dikeskanten för att inte krocka med honom. Hade tur och kom förbi utan att stuka foten eller andra tråkigheter. Kom upp på vägen igen och låg bakom en liten klunga. Sträckan hade inletts i 3:40 fart och slutade i 4:25-fart. Det blev 960 meter på 4:01 och 168 bpm.

Efter ståvilan trodde jag att man skulle fortsätta framåt, men gruppen skulle vända och springa samma sträcka tillbaka visade det sig. Så jag sprang motströms in bland de snabbaste löparna och fick vända. När jag kom i rätt riktning igen var jag omgiven av de snabbaste löparna och hade de långsammaste framför mig. Sprang jag ut till vänster var jag i vägen och låg jag till höger fick jag bromsa. Jag hakade på bakom en kille i 3:50 första 300 meterna, sen växlade jag över och la mig bakom en annan kille i 4:00 fart 500 meter. Sista 200 meterna kom en hund i koppel inhoppade så jag väjde in bakom en annan löpare och låg kvar där i 4:12 fart.

Det hade varit rörigt och bökigt och jag hade en jäkla kramp i vänsterfoten nu. Hade läst på Göteborgsvarvets hemsida att man skulle köra 8*1000 denna dagen. Det lockade inte alls med sex till upprepningar av bök så jag bestämde mig för att vända hemåt. Nästa intervall skulle gå snabbare och bara vara 3 minuter lång. Den skulle gå samma väg som jag tänkte springa hem. Kändes lämpligt att haka på den intervallen också och när de antagligen skulle vända om igen kunde jag ju bara fortsätta hemåt. Fotkrampen minskade inte alls under ståvilan och jag kände även av lite obehag i höger skenben. För att helt undvika alla möjligheter till trängselproblem väntade jag ut alla och startade sist i låg fart. Låg planenligt sist i 4:40-fart. Foten krampade, man jag hade bara enstaka löpare framför mig och de började sakta in så jag gick ut till vänster för att hålla min fart. Rullade förbi dem en och en. Bakom en kurva möttes jag oväntat av en grupp som kom rakt emot mig. Det var en av de långsammare grupperna som tydligen sprang i motsatt riktning. Jag fick tränga mig in till höger i mitt led igen för att inte krocka. När gruppen hade passerat var de tre minuterna över. Jag skippade ståvilan och meddelade Jocke att jag fått nog. Visste inte om det skulle bli bättre eller sämre med fotkrampen om jag stannade och tog en paus. Valde att mala ner de knappa 3 kilometerna hem i måttlig 5:25-fart, men pulsen låg kvar på 165 bpm. Stelt och plågsamt i foten och även viss känning i skenbenet.

Vad lärde jag mig av dagens övning? Att det kan vara trevligt att ha lite sällskap av en eller ett par löpare ibland, men att jag inte ska vara med i några masslopp med trängsel och bök. Det passar mig inte alls att springa om eller bli omsprungen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: