Maramackans bok ”Löpning mitt i livet”

I slutet på mars sökte jag en förklaring på mina skenbensbesvär. I en ordväxling på Maramackans blog skrev han att han hade upplevt det mesta och hade en del övningar och tips på rehab i sin bok. Brukar bli avogt inställd till alla som försöker kränga prylar för att ge ett svar, men gjorde ett undantag den här gången. Nu har jag läst det mesta av boken och det jag inte har läst kommer jag nog inte att läsa. Dags att summera intrycken av boken.

Det första jag gjorde när jag fick boken i min hand var att bläddra fram till kapitlet ”Skador, rehabilitering och prehabilitering”. I det här kapitlet går Maramackan igenom en hel del vanliga löparskador. Här beskrivs benhinneinflammation, hälseneinflammation, löparknä, partellofemoralt smärtsymptom, hälsporre, stukningar, vrickningar, muskelbristningar och stressfrakturer. Förutom symptombeskrivningarna ges exempel på övningar man kan göra för att rehabilitera sig efter en skada, men även övningar man bör göra för att förebygga framtida skador. En användbar del. Jag har kört en hel del av övningarna. Vissa av dem var dock svåra att riktigt får grepp om trots beskrivningar i både ord och bild.

Efter att ha plöjt igenom ”skadekapitlet” blev boken liggande på badkarskanten ett tag. Nästa del som jag började läsa var förordet, inledningen och ”Min berättelse”. Småtrevliga kapitel som i korthet ger en bild av varför Maramackan springer och hur boken kom till.

Sen blev boken liggande ett par dagar igen innan jag läste ”Min träningsfilosofi”och ”Att hitta sin väg”. I kapitltet om träningsfilosofi lyfter han fram att det ska vara kul och att variation är hans sätt att göra löpningen rolig. Kan kännas självklart, men det är nog viktigt att betona i synnerhet för den som aldrig springer att löpning inte måste vara ett ensidigt malande. Kapitlet om att hitta sin väg var ett väldigt intressant ämne. Till viss del en slags upprepning av tidigare kapitel om Maramackans bakgrund som löpare. Tråkigt för somliga, men jag har alltid faschinerats av varför folk är som de är och varför de gör som de gör. Maramackan verkar vara en tävlingsinriktad person som gillar att mäta sig med andra. Han skriver att alla ska hitta sin väg och göra det som passar individen, men som den tävlingslöpare han är har han nog i grunden ett oförstående för den som lunkar på utan tävlan. Han kan liksom inte låta bli att flika in att de flesta nog gillar att tävla om de bara hitta rätt väg in i det.

Sen minns jag inte i vilken ordning jag läst kapitlen eller vad som står i vilket kapitel. I ett kapitel beskriver boken väldigt många kända marathonlopp. Beskrivningen av Maramackans upplevelser i Boston var trevliga att läsa, men i övrigt minns jag inte mycket mer än att han tar upp rekordtiderna för varje lopp för att gradera om det är snabba eller långsamma banor. Alla tider runt 2:10 är overkliga att ta in för oss vanliga motionärer så jag saknade någon slags referens för vad detta kan innebära för en motionär. Kanske innebär en extra minut för eliten ingenting för motionären, eller så betyder det kanske en extra halvtimmes kamp på banan?

Flera kapitel tar uppträningsplanering och olika upplägg för intervaller, backlöpning och andra moment man kan ägna sig åt för att förbättra sina tider. Säkert värdefulla kapitel för den som gillar att sätta mål och tävla. Min egen väg är mycket mera ad hoq. Visst är det kul när det går fortare än vanligt på rundan, men med min sköra fysik är det inte vettigt och rimligt att lägga upp några detaljerade planer. Jag följer känslan i kroppen och springer när det känns kul och på det sättet som känns kul. Jag kommer att använda mig av bokens del om prehab i förhoppning att få till en så skadefri tillvaro som möjligt.

Annonser

2 kommentarer

  1. Tänkte tipsa om en bok. Jay Dicharrys bok: ”Anatomy for Runners”. En bok som är ljusår föra allt annat du kan hitta. Vill du bli skadefri så är det den enda boken du behöver. Han förklarar allt som har med kroppen och löpning att göra. Tror inte att jag kan hylla boken tillräckligt 🙂 Läs den och läs på lite om MAF-metoden (spring saktare) och släng även in Jonas Coltings ”Jag vill ju bara se bra ut naken” så ska det garanterat ordna sig. Glöm förresten inte att slänga in ett par barfota pass för att stärka fötterna 🙂 Jag uppdaterar knappt min blogg längre men vågar nästan påstå att jag är skadefri iaf. Sprang 15km två dagar irad utan problem. Dock känner jag att kroppen inte riktigt är van vid så långa turer men det kommer nog med tiden. Lycka till !

    1. Ok. Just nu går det bra, peppar, peppar. Men det kanske finns lite prehab i Dicharrys bok. I så fall kanske den kan vara nåt för mig. Jo, nu blir det nog mer ”barfota” för mig i mina Vibram framöver. Helt barfota är dock inte min grej. Blev tvingad till 3 km häromdagen vilket ju gick sådär. Kul att du är problemfri ni. Varför inte glädja oss med att uppdatera din blogg när det går bra också Martin?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: