Bättre och bättre tills det sket sig

Kändes lite segt och flåsigt första två kilometerna så jag ställde in mig på samma runda som senaste gångerna, fast sakta. När jag hade jobbat mig fram till vändpunkten kunde jag inte låta bli att prova den lilla stigen bortåt. Passar bra att prova en ny slinga när man ändå slöspringer. Kom ut på grusvägen där jag var med på gruppintervallerna en gång. Fick ännu ett infall och tog grusvägen bort för att runda hundklubbens stuga. När jag rundat hundklubben kändes det synd att vända och springa den tråkiga grusvägen tillbaka. Så jag tog vägen genom bokskogen bort mot sundet. När jag sprungit ungefär 6 kilometer nöp det till i vänster vad. Funderade på om jag stack mig på en pinne eller något. Några steg senare nöp det till igen och sen igen och igen. Stannade till och masserade lite. Sen fortsatte jag. Första fem km hade gått i cirka 5:30 min/km, men efter vadnypet tog jag det lite stilla bort mot sundet i cirka 5:45 min/km. Efter 7 km var jag vid sundet och insåg att jag hade ungefär lika långt hem båda hållen och då kunde jag ju likaväl fullfölja och få en ny slinga uppmätt.

Traskade på i 5:45 farten. Efter 10 kilometer kände jag inte längre av nypet i vaden. Utan att jag tänkte på det så ökade farten till 5:15 och såg att jag låg på 5:33 i snitt för rundan. Eftersom allt gick fint tänkte jag att jag kunde hålla mig runt 5 och runda av snittet till 5:30. När jag passerade hemma hade jag sprungit 13,7 km. Kändes lite fånigt att inte springa jämna 14 så jag rullade på. Kroppen kändes bara bättre och bättre så jag tyckte jag kunde fortsätta en kilometer till. Tuggade på i 5:15 fart och utökade med en kilometer till. Nu var jag inne i bokskogen och eftersom att allt kändes tipptopp vore jag ju dum om jag inte sprang ett par kilometrar på mina favoritstigar. Så jag tog rundan med nya stigen en gång till, men sen vände jag tillbaka genom bokskogen. Att ta en hel mil till kändes för djärvt när det började blir mörkt också.

Tuggade på i 5:30 fart på skogsstigarna hemåt och kom ut på grusvägen igen efter 19 km totalt och en timma och 45 minuters löptid. Härifrån var det drygt 2 km hem. Trots en hel del slöa sträckor borde jag alltså klara halvmaran under två timmar idag. Kände mig inte trött eller någonting. Härligt, äntligen kom framgången jag väntat på flera månader. Studsade glatt fram över en bro, men då hände något. Magen började strejka. Grillad korv med bröd är kanske inte någon bra halvmaratonmat. Sänkte farten och hoppades att det skulle gå över, men när jag passerat 20 km insåg jag att jag knappast skulle klara två km till. Efter 20,5 fick jag abdikera och rusa ut bland buskarna. Mycket nöjd med att jag packat ner en bunt näsdukar i min Ultraspire, de kom väl till pass nu. Känner mig lite som Skalman. I ryggan har jag allt jag behöver. Promenerade hem sen.

Idag blev det 20,5 km på 1:54 och snittpuls 159. Tar med mig den goa känslan jag hade mellan kilometer 12 och 19 och går till sängs nu. Fast först måste jag stretcha höger hälsena som känns stel. Upptäckte att jag druckit över en liter vatten under rundan. Undrar om det kan spelat in i magstrulet. Får analysera detta mer. Värt att notera att det var 18 grader varmt, hög luftfuktighet och åska i luften under passet.

Annonser

2 kommentarer

  1. Haha! Klockren rubrik (efter man läst inlägget).

    1. Jo, den summerade det hela ganska bra. Idag känns det som att magen hade rätt. Hade benen fått styra fritt igår har jag fått grym träningsverk idag. Nu klarade jag mig undan med måttlig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: