Supramaxintervaller med Växjö löparklubb

Efter en allt mer tilltagande seghet har jag ställt om mina pass nu. I förrgår sprang jag 4 km på max, igår mera normala 6,7. I morse drog jag på mig vadkompression redan vid frukost för att motarbeta stelheten. Har gått med dem på mig under jeansen på jobbet hela dagen. Vaderna kändes varken sega eller pigga när jag kom hem från jobbet. Joggade bort till löparklubbens öppna pass. Om benen var blysega skulle det ju visa sig innan jag kom fram och då kunde jag ju vända. Vaderna kändes inte så hemska första kilometern när jag lufsade på i 5:30 fart, men efter 1,5 km bråkade magen med mig. Gjorde ett snabbt nödstopp. Tänkte vända hem, men det kändes mycket bättre efter nödstoppet så jag sprang sista kilometern bort till mötesplatsen i 5:00 fart.

Ett tjugotal deltagare hade slutit upp på löparklubbens öppna pass. Dagens tema var Supramaxintervaller eller som det också kallas Hiit-intervaller. Planen var att man skulle springa järnet i 30 sekunder och sedan ha 3 minuters stå eller gåvila. Det skulle upprepas sex gånger. Fast först bar det iväg femhundra meter bort och sedan genomfördes uppvärming. Två korta stegringslopp a 60 meter, en sträcka indianhopp, en sträcka kick i rumpan, en sträcka höga knän och en sträcka utfall. Sen var det dags. Hade ingen lämplig inställning redo för detta i Runmeter så jag sprang med 30 sekunders timer i appen. Det visade sig inte funka speciellt bra. GPS i en iPhone är de flesta GPSer inte tillförlitlig på korta sträckor. valde dessutom en inställning som inte ville beräkna tempo. Jag startade vid en lyktstolpe och nådde precis fram till en annan stolpe längre fram efter första intervallen. Sedan hade jag som mål att hinna samma sträcka varje intervall. Gick ut lite för svagt på den tredje intervallen och nådde inte fram till stolpen. Sen blev det lite lättare att hinna tillbaka till den fjärde. Men i mitten på den femte intervallen svek mig framsidan på låren. Kraften rann ur och jag kände hur jag började vingla i sidled. På den sjätte och sista var låren mosiga från start och jag gick ut lite lösare, men lyckade på något vis ändå hitta lite fart i benen mot slutet och nådde nästan precis till stolpen. Runmeter ville av någon anledning inte kalkylera tempot för de här korta sträckorna, men mätte i alla fall tid och sträckor. Enligt appen låg mina sträckor på mellan 160 och 180 meter. 180 meter på 30 sekunder ger tempo 2:47 och 160 meter ger 3:08. Pulsen då? Ja, den hann intressant nog aldrig upp i mer än 168 bpm under någon intervall. Nyfiken som jag är sprang jag med min UltraSpire Surge för att se hur det skulle kännas. Den hängde med finfint och störde mig aldrig. Den extra vikten sänkte kanske resultatet, men träningen blir nog inte sämre. Lyckade även slaska i mig 4 deciliter saft i pauserna.

Efter intervallerna var det dags för transport tillbaka till samlingsplatsen. Känslan i vaderna var inte samma vanliga stelhet, men låren kändes helt kraftlösa så jag stapplade hem med korta stela steg. Kom faktiskt som en positiv överraskning att jag höll mig runt 5:45 min/km de tre kilometerna hem. Nu ser jag med spänning fram mot hur det här kommer att kännas i morgon.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: