12 km med avslutning i mörker

Igår vek jag ner mig. Fötterna var helt enkelt för möra sen i söndags så jag skippade min planerade återhämtningsrunda. Idag hämtade jag ut ett par CD från cdon.com och pluggade in iPhonen för att fylla på lite inspiration. Jag glömmer varje gång hur otroligt långsamt det är att synka över en CD från datorn till iPhonen. Satt och stirrade på överföringen och kom inte iväg förrän 18:45. Då hade det redan börjat mörkna. Å fan va dystert det kändes.

Efter tre långsamma kilometer med lite småömma skenben, men normala fötter, gav jag mig i kast med stigarna i bokskogen. Det var tillräckligt ljust för att funka, men inte mer. När jag kom ut på grusvägen kom Göteborgsvarvsgruppen rusande mot mig anförd av maratonfia. Såg inte exakt vilka mer som var med, men några vinkade och ropade hej. Jag ropade tillbaka och fortsatte på stigarna på andra sidan grusvägen. När jag kom ut på stigarna på andra sidan kände jag att jag inte kunde lunka på i mer mörker och bestämde mig för att fortsätta på vägarna runt sjön.

Något var skumt med iPhonens sätt att spela upp musiken för vid det här laget hade jag hört samma två låtar flera gånger. Retade upp mig på det och bytte spår manuellt. Med en ny fräsch låt från Calvin Harris fick jag lite ny energi. Växlade upp från dryga 5:30 min/km till strax under 5:00 och det kändes rätt skapligt några kilometer. I den stora nedförsbacken på andra sidan sjön fick jag lust att rusa på lite i nedförsbacken. Med gravitationens hjälp fick jag fart på påkarna och höll jag 3:30 fart en bit, men kände snart att jag höll på att gå över gränsen och lugnade ner mig. Blir lika förbryllad varje gång hur fort orken tryter när jag springer fort. Jag har malt på mil efter mil varje vecka i sol, hetta, snö, regn, is och allt möjligt, men någon vidare förbättring blir det fan inte. Tycker att jag borde kunna hålla farten uppe någon enstaka kilometer utan att få dödsångest, men icke. Fortsatte hem i femminutersfart. Sista kilometern var det riktigt mörkt och det kändes tursamt att jag inte steg fel. Nästa gång jag är ute efter klockan sju så tar jag med pannlampan.

Dagens runda blev 12 km på 62 minuter och med snittpuls 160 bpm.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: