Fullt ös i korta tights bland höstlöven

När jag gick hem från jobbet kändes det varmt. Mycket riktigt, när jag tittade på termometern visade den 12 grader. En sådan hetta betyder – korta tights på löprundan! Fast det är ju ändå höst så jag tog en långärmad tröja. Inspirerad av det trevliga vädret klickade jag in rutten runt sjön i Runmeter och satte iväg. Började lite måttligt med en första kilometer på 4:54. Höjde ambitionsnivån på den andra kilomtern och tog ut steget lite, men fick inte riktigt det svaret jag hade hoppats och sträckan gick bara på 4:47. Hade fått upp värmen i kroppen nu. Ångrade att jag tagit långärmat och inget vatten i ryggan. Kavlade upp ärmarna. Tog i ett snäpp till och drog upp 4:20 fart på den tredje sträckan, men det höll bara första halvan för inne bland löven i bokskogen halkade jag runt och tappade fart. Trots att jag kämpade på i lövhalkan så åkte tempot upp över fem minuter. Efter ännu en femminuterskilometer bland löven i bokskogen stumnade jag lite i vaderna. Pulsen hade åkt upp över 170 bpm. Där låg jag kvar och kämpade för att hålla mig under fem minuter de följande fyra kilometer.

Vid åtta kilometer kämpade jag mig upp för stora backen och släppte på nedför. Pulsen åkte upp i 176 bpm och jag var lite småtung i övre delen av vaderna, men appen meddelade att jag låg 3 minuter för bästa tid på rundan så jag bestämde mig för att kriga på. Passerade 10 km på 48:59 efter en sista km på 4:45. Kände mig klart ansträngd (pulsen 178 bpm i loggen), men gnetade på och höll mig på rätt sida om femminutersgränsen även på den elfte. Gick in i den plågsamma zonen, drog på rejält sista kilometern, fick upp pulsen i 184 och avslutade med en sträcktid på 4:20.

Tvärnitade på punkten där jag startat rundan och gick och flåsade ut en stund och längtade efter ett glas vatten. Det var jobbigt hela rundan idag och det kändes inte som att jag skulle kunna springa fortare utan att gå in i väggen någon gång, men sista kilometern bevisade nog att jag hade fel igen för det gick ju att springa med över 180 i puls en kilometer. Undrar hur långt. 12 kuperade och småhalkiga kilometer på 58:18 och med en snittpuls på 89% av min beräknade maxpuls är ett av mina tuffare pass på länge, men just nu i skrivande stund en timma efter känns det riktigt bra i hela kroppen.

Annonser

2 kommentarer

  1. Hehe! Blir lite full i skratt. Gå ut hårt och öka. Jag känner igen dig. 😉
    Bra gjort!

    1. Upplevelsen av ansträngning är högst relativ. Större delen av dagen rör man inte en fena. Då känns måttlig rörelse som max, men sen en timma senare måste går det att krama ur det sista på maxpuls.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: