Snö, mörker och sällskap av sonen

Kom hem från jobbet vid fem och insåg att jag behövde kasta mig ut på en löprunda bums om det skulle bli av. Min 9årige son hade inget att göra så jag föreslog att han kunde följa med mig. Efter viss tvekan så kom han på att han ville följa med.

Det började skymma så jag tog med mig pannlampan. Vi gav oss iväg och han skuttade piggt jämte mig. Runt oss i pannlampans sken flimrade något i luften. Den här vinterns första snöflingor. Efter ett par hundra meter slutade min son med indianhopp och andra små tilltag och föll in i en jämnare fart. Efter 500 meter kom vi in i nedförsbacken som är slutet på mitt varv runt sjön. Jag berättade att det här brukar vara slutet på min runda och ett ställe där jag ofta springer en spurt. Då satte han iväg i full fart. Å hej vad det gick. I ett par hundra meter sprang vi i 4:30-fart. Har inte koll på vad otränade nioåringar brukar klara av, men jag är säker på att jag inte hade fixat det själv i hans ålder. Sen lugnade vi ner oss till en ungefär 6 min/km. Efter en kilometer blev det 20 sekunders kisspaus. Sen fortsatte vi. Det blev inga mer rusher i 4:30-fart, men ändå en slags fartlek som styrdes av hans ökningar och inbromsningar. Andra kilometern gick i 6:30 i snitt och han verkade inte trött för han pratade hela tiden. Den tredje kilometern blev ännu ojämnare i farten eftersom han började prata om att han var trött. Jag kunde höra på hans röst att han inte var andfådd så jag blev lite förbryllad. Vi saktade ner farten till cirka 7 min/km i snitt. Med cirka 200 meter kvar hem satte han iväg i en spurt igen. Så han hade nog lurats lite för att kunna vinna över pappa i spurten. Ja la mig efter och stressade på honom lite, men lät honom vinna för att peppa honom. Avslutningen gick i 4:50. Jättekul, hoppas jag kan få med honom lite mer regelbundet framöver.

När vi kom hem var det rejält mörkt, men eftersom jag hade pannlampa tyckte jag att jag kunde dra ett varv till. Satte iväg i 4:30 fart eftersom jag bara tänkte springa tre km till. Efter ett par hundra meter insåg jag att det var väldigt mörkt på grusvägen och började tvivla på om det var en så bra idé. Valde ändå att fortsätta. Hade monterat min nya spridningslins på pannlampan idag. Istället för den tidigare smala runda ljuspricken gav den en bred rand av ljus över vägen. Osäker på om det berodde på att pannlampan var dåligt laddad eller om spridningslinsen gör ljuset svagare, men det kändes väldigt mörkt och jag insåg snart att jag inte såg varken större stenar eller rötter.

Sprang nervöst vidare i mörkret. Hade tur och klarade mina tre kilometer utan att trampa snett eller fel. Snittfart för de sista tre kilometerna blev ungefär 4:30. Snittpuls för varvet med sonen 140 bpm och sista varvet 175 bpm. Kändes stabilt. Inga fotproblem eller annat strul idag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: