Tung trailrunda på Högstorp

Backman brukar arrangera trailrundor i ett område som heter Notteryd. En fin skog med steniga och väldigt tekniska stigar. Robert som jag springer med ibland har fastnat för det konceptet och ville att vi skulle dit. Jag tycker de stigarna är lite för knepiga för mig så jag föreslog att vi skulle prova andra stigar i ett område som heter Högstorp. Traildiggaren Backman ställde upp som guide. Vi åkte dit och de satte iväg i skogen. Jag stod kvar och fubblade lite med att få igång loggningen i Runmeter. När jag fått på loggningen satte jag efter dem. Tyckte det gick bra att ösa på och ta in försprånget(kan varit 200 meter kanske). Var i kapp dem efter 400 meter och bromsade in. Pulsen dunkade och jag noterade att pulsen var uppe i 180 bpm då. Låg sist i tåget och försökte komma ner i puls. Återhämtade mig väldigt sakta i den jobbiga terrängen. Vid en kilometer hade pulsen gått ner till 162 bpm. Ungefär samtidigt så kände jag att vaderna blev sega.

Jag har verkligen ingen bra teknik för löpning på leriga stigar med sten och rötter. I nedförsbackarna bromsar jag av rädsla för att falla och även annars så springer jag och glor ner i backen så jag blir helt snurrig. Det blev gradvis tyngre och tyngre vaderna och pulsen steg över 180 i varje uppförsbacke. Trots en snittfart på 6:30 min/km var mina vader helt slut när vi gjort första varvet och jag hade legat på en snittpuls över 173 bpm. Trots att rundan bara var 3,7 km långt kände jag mig helt slut när vi startade andra varvet.

Vaderna var stela från första steget och efter 500 meter var pulsen uppe över 175 bpm igen. I en brant stigning efter drygt en kilometer såg jag ingen annan lösning än att släppa dem. De drog ifrån och jag gick några steg där det var som brantast. I nedförsbacken började jag springa lite lätt igen. Stapplade fram med korta försiktiga steg. Det var tungt, men det gick. Efter några minuter kom jag till min förvåning ikapp dem igen. Jag ser nu på loggen i efterhand att snittfarten var ungefär 6:40 så de saktade inte in. På något märkligt sätt lyckades jag ta mig fram på helt blytunga vader och avsluta varvet. Snittpuls för andravarvet var 171 bpm.

När jag studerad loggfilerna så här i efterhand fick jag en chock. Enligt Runmeter hade jag 201 bpm i maxpuls när jag jagade ikapp de första 200 meterna. Känns omöjligt att pulsen skulle varit så hög. När jag verkligen gick in för att maxa i fjol kom jag upp i 193. Gissar att bandet hade halkat lite snett. Oavsett vad de verkliga siffrorna var så gick jag ut stenhårt i starten. Det har visat sig tidigare att jag inte klarar av en hård maxstart och troligen bidrog det till att dagens runda blev en sådan plåga.

När jag klev ur bilen hemma igen kändes kroppen ok så jag tänkte att det kanske kunde vara läge att ta några riktigt lugna kilometer för återhämtning. Så blev det inte för min 9årige son ville spela fotboll. Jag bytte lite kläder och spelade fotboll med honom en drygt timma. När vi kom hem efter det kände jag att skenbenen fått nog så det blev ingen lågpulsrunda.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: