Äckligt disciplinerad start på 2014

Av olika skäl har jag inte lyckats få tid att summera mitt 2013 än, men jag vet ändå att jag troligtvis spenderat merparten av 2013 i det som kallas löpningens svarta hål. Det har forskats fram att träning som utförs mellan 75 och 85 procent av maxpulsen är minst effektiv. Det kallas av en del löpare för det svarta hålet. Man tränar för hårt för att återhämta sig och kunna träna på varje dag. Samtidigt är det inte tillräckligt intensivt för att ge snabb effekt. Därför fastnar man lätt på en nivå där man inte utvecklas. När jag fick höra talas om detta knappade jag in det högsta maxpulsvärdet jag uppmätt och såg att jag inte ska träna i intervallet 145 till 165 bpm. Aj, fan. Där vet jag att jag tillbringat en hel del träningstimmar. Några har jag tillbringat över den nivån, men i princip ingenting under. Inte satt upp det som något nyårslöfte, men jag tänker i alla fall försöka ändra på detta och tillbringa mindre tid i svarta hålet 2014.

Med detta i huvudet gav jag mig före lunch ut på årets första runda. Satte i hågen att hålla 144 bpm eller lägre. Höll mellan 140 och 144 bpm första fyra kilometerna och det kändes löjligt lätt. Farten blev långsamma 6:10 min/km ungefär. Sen stoppade jag undan iPhonen, slutade kolla pulsen och fortsatte springa med utgångspunkten att det skulle fortsätta kännas lika lätt. Efter en mil konstaterade jag att det kändes som att jag aldrig ens börjat springa. Inte imponerande för löpare, men ändå rätt häftigt att jag nu kan springa en mil på en timme och känna mig helt fräsch. När jag tänker tillbaka på att jag sprang samma runda första gången i november 2011 i liknande tempo och totalt rasade ihop av utmattningen så är det en rätt fantastisk utveckling.

Det gick bra att springa på och skjuta fram maten. Hungern var inget problem ens när klockan passerade 14:15, men jag hade lovat sonen att gå på eftermiddagsbio. Trots att allt kändes hur lätt som helst fick jag avbryta andra varvet och korta av rundan något. Den blev totalt 20 km. Jag höll sexminuterstempo hela tiden. Det kändes totalt oansträngt även om snittpulsen kröp upp till 147 när jag slutade hålla koll. Kände mig ruskigt disciplinerad som inte ökade på farten och och höll mig i underkanten av mitt svarta hål. Sista halvmilen kände jag mig lite sliten i fotsulorna, men det skulle visa sig vara det minsta problemet idag. När jag ställde mig i duschen efteråt sved det som tusan i kanten av ljumskarna när den salta svetten rann ner. Jag brukar sällan ha kalsonger, men idag hade jag det för att jag fruktade kylan. Kalsongkanten hade givit mig skavsår mot låret. Svider en del i skrivande stund också.

Fick en egokick när jag la in passet på jogg.se och konstaterade att jag just nu toppar listan i min kommun. Jag lär inte få behålla den placeringen länge för de riktiga storlöparna har nog inte uppehåll många timmar till…
kommunlistan-2014-jan

Annonser

2 kommentarer

  1. Det är bra att föra träningsdagbok så att man kan jämföra pass. Alltid kul att se utveckling! Bra disciplin också :-).

    1. Ja, man märker lite saker om man ser tillbaka ett år eller två.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: