Mental svacka från plantar fascia

Efter mina senaste två löprundor har jag fått ont i höger hålfot. Inte så farligt under själva passet, men en jävla kramp efteråt. Antagligen har jag överbelastat plantar fascia. Hade liknande problem i mycket värre grad i vänsterfoten för ett drygt år sedan. Det krävde naprapatbehandling och ödelade en dryg månad. Så nu har jag kört diverse massageövningar och liknande för att lossa på problemet. Samtidigt har vädret varit omväxlande över och under noll grader. Så nu har min favoritrunda belagts med den där jävla knölisen som jag hatar.

Hade tänkt ge mig ut en försiktig lite runda och testa foten redan i tisdags, men saknade löplust och skjöt upp det. I onsdag kände jag ändå mindre för det och skjöt upp det igen. Idag hade jag bestämt att jag absolut skulle ut en runda när jag kom hem från jobbet. När jag promenerade hem gick jag vid sjön och fick bekräftat att underlaget för dagen var slask med knölis under. Absolut det sämsta underlaget jag vet. Motivationen så var låg måttlig från början sjönk för varje steg, men en kort asfaltsrunda fick det bli. Fick erbjudande om en längre snackerunda på SMS som jag tackade nej till. Stoppade i en extra sula i mina Trailroc och gav mig ut.

Började rundan med att jogga igång sakta. Efter ett par hundra meter i sexminutersfart skulle jag ta mig en slurk ur drickaslangen för att bli av med något slemt. Det hade blivit något tryck i den och jag fick en kallsup. Aldrig hänt förr. Gick och hostade och fräste på cykelvägen mellan husen. När jag hostat färdigt hade jag blivit lite förbannad och började springa fortare. Farten ökade i den svaga nerförsbacken till 5:00, 4:40, 4:20. Kom på att jag skulle ta det lugnt och bromsade in till 5:30, men så kom jag på hur långsam och tung jag varit på senaste månaderna och drog på igen. Efter ett tag gick benen i full fart (3:30 i dagsläget). Svängde ner under en tunnel i full fart och trampade in i ett parti med slask och knölis. Kände att skorna tappade fästet och saktade ner till femminutersfart. Ökade till 4:30 på andra sidan och höll den farten 500 meter ungefär. Bestämde där och då för att korta av rundan och vek av upp mot TC istället för att runda Växjösjön.

Ruttbytet betydde ändring till uppförsbacke. Låg på en puls strax över 160 bpm och bestämde mig för att ligga kvar på den och se vad det skulle bli för fart. Det blev 5:20 i lite kraftigare stigning och 4:40 i svagare motlut ungefär. Snittet landade på 5:00. Efter tre kilometer hade vänster vad domnat lite. Bestämde mig för att runda sportfältet, sen skulle uppför bytas mot nedförsbacke. Vaden blev allt jobbigare, jag höll femminutersfarten i motlutet. I nedförsbacken sträckte jag på mig och försökte springa på bättre. Kraften saknades och det gick aldrig fortare än 4:20 som snabbast kan jag se i loggen nu. Under den femte kilometern fick jag vända, backa och börja om på ett par ställen för att det gatubelysningen var avstängd och det hipp happ dök upp grävmaskiner och grushögar i mörkret. Så sista kilometern blev ofrivilliga intervaller mellan 4:30 och 5:30 fart.

Det blev en konstig adhoq runda på fem kilometer på prick 25 minuter idag. Känslan är fortfarande att det går långsamt och tungt. Positivt idag var att jag inte fick kramp i hålfoten efter passet.

Annonser

En kommentar

  1. Spontant tänker jag att du kanske omedvetet lägger mer vikt på vänsterbenet, för att ”befria” högerfoten? Och därför krampar vänstervaden?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: