Löparstress

När jag är skadad eller sjuk känns det som att formen rinner ur mig för varje timme som jag är ifrån löpspåret. I vardagen stressar jag för att hinna få in löprundorna mellan jobb, sonens aktiviteter och allt annat. Nu när jag precis kommit tillbaka från den senaste förkylningen vill jag komma tillbaka i form så snabbt som möjligt.

Idag var det nästan 20 grader varmt, växlande molnighet och givetvis en runda i korta tights och kortärmat. Tyvärr lyckades jag inte alls njuta av rundan bland vitsipporna och allt. Kände mig stressad redan när jag gav mig iväg för att jag inte kunnat springa senaste dagarna. Stress, stress på alla sätt. Usch, så här var det ju inte meningen att jag skulle ha min löpning. Tur att jag har självinsikt nog för att inte anmäla mig till några tävlingar. Hade jag haft något mål skulle jag ha total panik nu. Nu måste jag nollställa skallen och inte bry mig om omgivningen och glädjas åt att jag faktiskt är förhållandevis frisk och i alla fall kan springa. 8 kilometer på 41 minuter är i alla fall normal motionärsstandard.

Annonser

2 kommentarer

  1. Bra att du försöker ”Reset”:a!
    För nej, så ska löpningen inte kännas. Stress och krav får vi nog av i vardagen (oftast). Löpningen ska ju vara ”no-stress”-knappen man tar till vid de tillfällena.

    1. Det här har liksom krypit på mig utan att jag riktigt märkt det. Lite snabbare vore kul, lite längre vore kul och det där borde jag klara… Såna tankar har skruvat upp spiralen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: