Flynn lives!

Träningsvärk är ett konstigt fenomen. I lördags sprang jag min tuffaste runda på länge och räknade med träningsvärk dagen efter. Satt på sjön och fiskade och kände mig hur pigg som helst. I måndags hade jag lite träningsvärk i låren och igår hade jag träningsvärk i både vader och lår. Har inte lyckats få till någon återhämtningsrunda någon av dagarna.

För tre veckor sedan såg min son och jag filmen Tron Legacy. Jag hade inga speciella förväntningar på den, men den visade sig vara helt ok. Daft Punks soundtrack var riktigt bra. Jag la en beställning på CDON för jag fick en känsla av att den skulle passa perfekt som löpningsmusik. Det visade sig ta hela tre veckor för CDON att skicka plastbiten som kom hem i brevlådan igår.

Idag hade jag både tid för en löprunda och ny musik i lurarna, men jag har nyst och känt mig småseg hela dagen så löplusten var låg ändå. Lider jag redan av midsommarallergin? Nåja, en runda fick det bli. Bytte proppar i mina Jaybird som börjat halka runt i öronen senaste rundorna och stack iväg till Trons overtyr. Ganska snart insåg jag att vaderna inte var som vanligt. Känslan var klumpig. Kan inte minnas att jag känt mig tung i hela vaderna även på framsidan mot skenbenen tidigare, men så var det idag.

Första kilometern gick på 5:20. Andra på 5:15 och vaderna kändes tyngre och tyngre. Den tredje och första kilometern på stigarna i bokskogen gick i 5:45 och den fjärde i 5:55. Känslan var blytung då jag lite förvånande såg Robert en bit framför mig. Ryckte upp mig och sprang ikapp. Vi saktade in och jag frågade hur det gick med rehaben. Efter 30 sekunder hängde han på mig på mitt favoritvarv.

Det ser inte så brant ut på bilden, men lutningen är nog bitvis när 45 grader.

Det ser inte så brant ut på bilden, men kameran ljuger.

Passade bra med ett rehabande sällskap i 6-mintuersfart med mina. När vi sprungit halva varvet upptäckte jag att vänstervaden kändes lätt och normal igen. Efter varvet ville Robban visa Trailmästarnas backvarv. Så vi tog och lite lugnt upp och ned för den backiga rundan också. Den var 560 meter lång enligt Runmeter och gick uppför Kalahöjdens utkanter två gånger. Det tog oss 3:29.

Vi utväxlade ett par ord och sen gav jag mig av hemåt. Joggade lugnt uppför branten medan jag pillade i lurarna i öronen igen. Högervaden kändes riktigt stel. Efter en kilometers slätare löpning i bokskogen kändes hipphapp högervaden också ganska normal. Så jag ökade farten och susade bekvämt fram mellan bokarnas stammar. Den kilometern gick på 4:24. Hoppsan! Det är kanske den snabbaste trailkilometern jag sprungit. Gled mjukt fram över grusvägen och tog nästa på 4:50. Tyvärr hade Runmeter buggat och inte loggat någon puls så jag vet inte hur hög den var, men den kändes inte hög så jag ökade ett snäpp och tog den nionde på 4:05 och avslutade sista 900 meterna i samma tempo till den goa låten ”Flynn lives”. Tack för musiken Daft Punk, den bidrog med en härlig känslan i avslutningen idag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: