Känslorunda

Konstaterade i morse att solens sken faktiskt värmer nu. När jag såg solen strila ner mellan träden i skogen på vägen hem och alla krokusarna i trädgårdarna vaknade springglädjen i kroppen.

Så på med de korta tightsen och iväg. Skuttade glatt iväg, men glädjeskutten dämpades efter bara ett par steg. Å fy tusan va mör jag var i vänster vad. Av vad då? Var ju ett par dag sen sist?

Men inte fan kan man vända hem efter ett par steg när vårvädret äntligen är här så jag malde på. Stannade till efter ett par hundra meter och försökte massera till vaden lite. Det gav ingen märkbar effekt så efter en kilometer vände jag tillbaka. När jag passerade hemmet kändes det aningens bättre så jag fortsatte rakt fram. Under den tredje kilometern blev det lite lättare, men jag utmanade inte ödet och vände efter trean.

Testade att öka tempot på vägen hem. Det kändes varken bättre eller sämre så jag ökade och ökade. Efter halva sträckan var jag under 4 min/km. Då blev även högervaden och ljumskarna möra. Blev lite förbannad och ökade till max bara för att se hur fort jag kan springa på stela ben. Avslutningen var en total plåga i 3:30-fart. Möra ben bromsar inte alls så mycket som jag inbillar mig.

Så lägger man ännu en idiotrunda till listan, men so what. Med allt VAB och medföljande smittor på gång så kommer nog det här året inte att bli nån höjdare löpmässigt ändå.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: