Draghjälp av Fredde

Jag har inte sprungit runt Bergundasjön sen 21 december. Med alla småproblem jag har haft har jag inte känt mig stark nog för en dryg mil. Det gjorde jag inte idag heller egentligen, men när min vän Fredrik åkt ner från Stockholm och var sugen på ett varv så var jag tvungen att försöka. Vi gav oss iväg och det kändes ganska ok från start. Tänkte inte på farten utan sprang och pratade rätt mycket. Efter ett par kilometer kändes det lite småtungt när vi blev passerade av en cykel och Fredde ökade tempot lite. I loggarna ser jag nu att farten steg från 5:30 till 5:00 då. Inte så märkvärdigt, men det kändes rätt mycket idag.

Sen låg vi och malde på runt sjön och jag pratade alldeles för mycket för nuvarande form, men det fick mig i alla fall att glömma att jag kanske inte skulle stå pall hela varvet. Eftersom jag inte kollade på Runmeter märkte jag inte heller att tempot steg efter hand och under större delen av andra halvan låg vi runt 5 blankt. Fredde som tränat bra under vintern och som generellt sett är en klart starkare löpare än jag drog vid ett par tillfällen iväg på några stickspår och sprang ett par hundra meter extra. Efter åtta kilometer blev vi ikappsprungna av en uppskattningsvis jämnårig man.

Jag hälsade på honom och sa att han verkade stark och gärna fick gå ikapp med Fredde om han kunde varvet runt. Min tanke var att de kunde pressa varandra så kunde jag softa sista två km hem. Men han sa att han bara smugit ikapp oss för att se om han orkade och att han inte tänkte springa fortare. Så han och jag småpratade lite medan Fredde älgade upp för en backe till och sen vände tillbaka till oss igen. Strax efter 10 km, gjorde Fredde en ny avstickare på cirka 10 meter och när han flåsande kom ikapp oss skojjade jag och sa, ”nu tänkte vi göra ett ryck”. Ja, det skulle vara bra läge för det sa Fredde och det triggade mig till att göra ett riktigt ryck. Så jag la i en överväxel som mina vader inte tyckte var helt lämpligt. Fast det gav jag fan i och tryckte på ner mot 4-fart. Vår lilla grupp sprack upp. Jag drog ifrån Fredde några få meter och vårt nya sällskap tappade rejält. Snart var Fredde ikapp mig och jag ökade så mycket jag kunde. Han kom ikapp och vi låg jämnsides sista kilometerna i allt snabbare fart. Sista 500 meterna gick mina ben på max. Idag var det 3:29 min/km. Det räckte inte för att klå Fredde på spurten för han tog hem den också med en meter. Så han var klart starkast med sina extrarundor och allt, men jag lyckades i alla fall ge honom en liten matchning på sista kilometern.

 

Dagens 11,5 km gick på 58 minuter idag. En bättre runda än väntat faktiskt. Synd att inte pulsbandet funkade idag så jag fick inte se någon pulskurva. Den hade nog varit intressant.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: