Hög puls som fan

Rätt kallt och eländigt väder idag som inte inspirerat till löparmys i bokskogen. Lutade åt att ta det en annan dag, men kom fram till att en kort runda idag skulle vara bättre än inget. Drog på mig mysbyxorna och jackan för at ge mig ut på en fyra när jag kom hem från jobbet. Efter som att det bara skulle bli en fyra mindes jag att Ultra-Maria sagt att jag kunde dra på lite ibland om jag gick över till kortare rundor. Så jag gick in för upplägget 5, 4:45, 4:30 och kanske en sista kilometer på blanka fyra om kraften fanns.

Sprang iväg med måttlig fart som jag tyckte kändes som nån sekund under fem blankt. Efter ett par hundra meter visade Runmeter 5:15 så jag ökade lite. Efter hundra meter låg jag på 5:06 sa Runmeter. Så jag ökade lite till och tyckte det började gå lite fort. Efter ett par hundra meter sa Runmeter att jag snittade 4:16. WTF! Hur blev det så tokojämnt? Lugnade ner mig en aning, men vågade inte släppa för mycket för att få ett snitt under fem i alla fall. När hela kilometern summerades hade den gått på 4:31. Inte alls den softa start jag tänkt mig.

I den backiga inledningen på den andra kilometern noterade jag att det var rätt jobbigt och att pulsen låg på 170 bpm. Kämpade för att hålla farten i backarna och pulsen snittade 172 bpm och den andra gick på 4:44 som jag tänkt från början. Kände mig trött och konditionssvag och tappade tempo på skogsstigarna på vägen tillbaka. Den tredje gick på 4:58 och pulsen låg stadigt runt 172 bpm. Var trött, men eftersom jag på sätt och vis ändå hållt mina planerade siffror tänkte jag att jag i alla fall kunde försöka pressa mig under fem på sista kilometern. Den fjärde kilometern var riktigt jobbig. Efter några hundra meter kände jag mig plågad och tanken ”skit i det, det här går ändå inte” dök upp. Men jag tog sikte på ett träd och kämpade på en bit till. När jag kom till trädet kom tanken ”ok, det här räcker inte mer”, men då kom jag på att det bara var en uppförsbit till och se var det min favoritsträcka nedför hem. Plågade mig upp till krönet och sen var det bara att glida nerför. Men idag var det inte bara att rulla på. Det gick förvisso fortare, men pulsen dunkade i tinningen och benen var inte jättepigga. Efter halva backen kände jag mig lurad av mig själv när det inte gick så lätt som jag lurat i mig. Men nu var det ju inte så mycket kvar så det fick vara hur jävligt det ville, nu skulle jag inte bromsa. Så jag tog ut mig den sista biten till startpunkten och kollade runmeter. Helvete! Det här var ju inte hela 4an, bara 3700 meter. Fick ställa in mig på nästa grillplats och plåga mig vidare. Stanna, stanna för helvete dunkade pulsen, men jag fortsatte tills Runmeter tickade över 4 km.

Satan i gatan. Om Runmeter har mätt rätt (vilket jag starkt betvivlar) så peakade pulsen på 201 bpm på slutet. Maxpulsrekord så det sjunger om det. 201 tror jag inte på, men den låg stabilt över 192 på slutet så det kan jag tro på. Tiden då? Ja, jag pressade mig till en sista km på 4:40 och totaltiden 18:53.En topp fem tid på just den här lite knixiga rundan, men med tanke på att jag verkligen maxade idag så känns det förbryllande att jag för ett år sen ungefär kunde snitta 4:30 på tio km. Hur kunde jag vara så bra då? Svaret är givetvis kontinuitet och inte två raka katastrofmånader utan i en enda träningsvecka.

bild 3sv

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: