Uggla

Gav mig ut på kvällens löprunda strax efter klockan 21. Redan från start kände jag att vaderna var tunga. Efter två kilometer i 5:30fart var jag på vippen att vända om hem, men fortsatte in i bokskogen med förhoppning att det skulle lossna. Det blev ett varv runt Kalahöjden, men vadstelheten satt kvar. Minns inte vilken löpare det var, men ett citat dök upp i skallen där någon sa att om man har sega ben så ökar en riktig löpare för det är bara mentalt. Jag är ju en ursopig motionär,  men det sporrade mig i alla fall till att öka. För att inte riskera snubbelskador i mörkret så tog jag grusvägen hem. hade fått upp farten och låg lite under fem minuter när något for över vägen bland trädtopparna.

Såg jag rätt? Är det möjligt? Jodå, där uppe i ett träd satt en uggla. Jag har alltid velat se en uggla live så jag tvärtannade och tog upp mobilen för att få en bild. Fick ta en bild sen flög den till nästa träd, men ett gäng trastar efter sig som skrek efter den. Tog en ny bild i nya trädet och sen försvann den längre in och jag hade blivit helt överlusad med myggor så jag fick dra vidare. Den upprymda glädjen av ugglan försvann dock ganska snart när jag fick starta om på stumma vader. Gnetade mig hem de sista kilometerna och sprang den sista biten under fyratempo bara på ren envishet. Förmågan finns egentligen inte just nu.uggla

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: