Att tagga upp eller tagga ner – det är frågan

Sprang nyss min vanliga niokilometersrunda i bokskogen. Gick ungefär som vanligt också, första halvan i 5:20-fart. Kändes stel och småjobbig. Andra halvan kändes mindre stel och lite tyngre och gick i sub 5 min/km. Under rundan funderade jag på hur jag ska ta mig upp ur min snart årslånga formsvacka. Kontinuitet är nog grejjen. Alltid när jag sprungit skapligt har jag haft ett snitt på över 30 km per vecka och oftast 3-4 pass per vecka. Senaste halvåret har jag sällan fått ihop 10 km per vecka ofta nära noll. Mest beroende på diverse sjukdomar, men även lite på skador och då är frågan varför jag dragit mig på en massa småskador. En möjlighet är att jag legat och pressat mig för hårt på för långa pass (i förhållande till min kapacitet) och i så fall skulle medicinen kunna vara fler korta pass med högre intensitet, men det har jag så förbannat svårt att hitta inspiration till. Enda möjligheten att klara det skulle vara att utfästa något slags måste här på bloggen som jag inte kan slingra mig ur. Men vill jag det? Och i så fall varför? Eller ska jag bara tagga ner och lunka runt lite och skita helt och hållet i den allmänt sunkiga formen?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: