Projekt 4rundor, del 3

Med nästan lika stela baklår idag som igår gav jag mig iväg. Första kilometern gick på 5:45 med stela steg. Under det andra lossnade det lite och kändes ungefär så halvseg som mina flesta rundor senaste halvåret och gick på 5:30. Det väckte tankarna på hur det finns folk som kan rusa på i tre blankt per kilometer i flera mil. Hur får man till ett så lätt steg att man bara swishar fram? Ja, inte fan genom att dunsa fram i snigelfart kom svaret från mitt alter ego. Spring snyggt och rappt, oforcerat så får vi se hur fort det kan gå och hur länge, sa löparhulken. Så jag sträckte på mig och intalade mig att jag hade en klunga högklassiga maratonlöpare som cruisade fram några steg före mig som jag skulle haka på. Steglängden ökade, höften åkte upp och gruset sprätte under fötterna. Ökade stegfrekvensen till gränsen strax under min sprurtfart. Sprang vad jag bedömde vara så fort jag kan utan att stressa och slugga mig fram. Höll farten några hundra meter och kollade pacen. 3:40. Intressant. Sprang en kilometer i femfart och avslutade sedan med några hundra meter till i samma stil och fart. Eftersom benen kändes lite bättre idag så gjorde jag 15 utfallssteg. Det gick utan att låren började dallra så jag avslutade för att inte dra på mig ny kramp. Sen gjorde jag 3*30 plankan och skippade tåhäv när jag kände lite ömhet kringskenbenen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: