En mycket varierad nia

Sonen ville ut och springa idag och tur var det för jag var seg och frestad att stanna hemma. Vi gav oss iväg och första kilometern gick problemfritt på 5:40. Ett par hundra meter senare gick hans skosnöre och så det blev stopp för att knyta. Efter det piggnade han till och satte av snabbare än 5 min/km så jag bad honom hejda sig. Lyckades inte bromsa honom i tid och vid två km hade hade han ont i revbenet. Kanske man får tolka som håll. Vi joggade 500 meter till och tog en liten gåvila. 

På vägen tillbaka peppade jag honom att varje extra steg han springer är en förbättring. Att dra upp några av hans fotbollsidoler och hur de stannat extra efter träningen för att skjuta frisparkar och säkert också sprungit någon runda extra tog skruv för sen gick de sista två kilometerna hem nästan problemfritt. Han tog till sitt taktisk gnäll om hur trött han var och bromsade in med tvåhundra meter kvar hem för att sen ge järnet och sprurta sista 75 meterna. Som vanligt gav jag honom lite försprång som jag inte ens genom att ge järnet kunde ta in. Han är snabb på korta sträckor den luringen.

Efter det fortsatte jag vidare i lugn fart när han gick hem. Sprang första kilometern stilla på 5:32 och funderade på om jag skulle ta en lång stilla runda eller en kort snabbare avslutning. Medan jag funderade gick en kilometer till på 5:20. Jag bestämde mig för att vända  hem och eventuellt ta en fyra till åt andra hållet om jag var pigg då. Ökade farten och nästa kilometer gick på 4:45 och kändes helt ok. Så jag siktade på att avsluta med en kilometer på 4:30 och ta en ny runda i morgon istället. Det kändes bra och när jag sneglade på Runmeter låg jag just då i 4:05 och det kändes helt ok så jag fick ingivelsen att ösa på och satsa på att avsluta met en sista km under 4.

Krigade mig uppför ett par småbackar och öste på sista femhundra. Slog av Runmeter och konstaterade att snittet på sista blev 4:14. Då kom en man i löparkläder med vätskerygga mot mig och ropade – häng på. Hade inte fått ner maxpulsen och var precis på väg att börja jogga hem. Så jag börjad lunka efter honom och konstaterade att energin kom tillbaka fort. Var i kapp honom efter hundra meter och svarade att jag gärna gjort honom sällskap om han han dykt upp ett par kilometer tidigare. Han sa att han hade gjort halva sitt långpass ungefär. Kände mig rätt pigg under förutsättningarna och det var på vippen att jag hakade på honom sista milen, men med nuvarande skrangliga träningsbakgrund skulle det bli nöra en maxprestation och riskera knäproblem så jag önskade honom lycka till och gick hem efter en mil jämnt. En mil i väldigt varierande fart.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: