2+2 km comeback

Det var 20 dagar prick sen jag sprang en riktig runda. Fick problem med knät då och sen dess har jag hunnit avverka en mindre förkylning och snön har smält. Förra helgen fick elvaåringen ont i knät på en fotbollsmatch så han har inte heller rört på sig senaste veckan. Därför kändes det lämpligt att vi gav oss ut tillsammans för att testa knäna.

Vi sprang ner till sjökanten. Det var lite vårkänsla nästan med plusgrader, duggregn och lerig grusväg. Utan att säga nåt sprang vi en kilometer på 5:30. Det är en snabb kilometer med honom. Sen vände vi och sprang tillbaka. Efter ett par hundra meter jag han att det var jobbigt i magen och bröstet. Så han var helt enkelt trött. Andra kilometern gick saktare och landade på 6:30. Hans knä var ok och mitt också. Så jag fortsatte för att testa i lite snabbare fart.

Sprang en kilometer på 5:10 och det kändes ok, men för andra inte utmana ödet vände jag där. Ökade lite successivt på sista kilometern hem. Mot slutet var jag nere på fyra blank och snittet hamnade på 4:50. Kändes rätt normalt. Klickade över löparklockan till pausläge och började gå hem. Noterade efter några ögonblick att klockan ändrat text till ”Good recovery”. Den går säkert efter pulsen, undrar vad som är kriterierna för ”good” hur snabbt ska pulsen gå ner då? Som mest hade pulsen peakat på 181 bpm. Intressant för riktigt så tokjobbigt tyckte jag aldrig att det var och mina gamla pulsbandsmätningar sa alltid att det riktiga plågogränsen låg runt 180.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: