Comeback med blandade känslor

Finns det något friskare och härligare är en försommarmorgon efter en regnig natt. När solen börjar värma asfalten och det luktar lätt av ozon. Tveksamt. En perfekt dag för att, riva upp ett ruttet altangolv. Njae, man kunde väl gjort roligare saker, men så började dagen. Efter rivning och en runda till tippen kände jag mig pigg och drog ut på en första löprunda efter de senaste två svarta sjuk/vab/övertidsveckorna. Var väldigt osäker på hur nära bottenform jag dippat och väntade mig allt mellan rätt ok till kollaps efter en kilometer.

Efter två kilometer i femfart kände jag mig pigg och hel så jag fortsatte. Tog för omväxlings skull sikte på ett varv runt Växjösjön. Det var längesen sist och så var jag nyfiken på hur den nybyggda hinderbanan ser ut. Det blev svettigt i solen, men löpmassigt gick de fem kilometerna bort till hinderbanan helt ok i dryg femfart. Sen gick jag ett varv runt hinderbanan. Underlaget av grov flis lockade inte att få in i mina fivefingers och vissa balanshinder kändes läskiga för någon så fumlig och lättskadad som jag. Så jag stod över och gick för att kolla in de nya beachvolleyplanerna. Där träffade jag på Mike Fredriksson var på vägg upp i rank på touren när jag blev skadad och la av. Han var knäskadad just nu, men spelar fortfarande och engagerar sig i klubben som ledare och så. För 16 år sedan var det jag, så man kan säga att han ärvt det uppdraget.

Sen drog jag iväg hemåt igen. Hemlöpet blev tyngre. Efter två kilometer i 5:30fart kändes det inte riktigt bra i utsidan av höger knä. Den gamla beachvolley skadad väcktes väl till liv av att se beachvolleynäten. Blev lite sur på det då jag blev omcyklad av ett par på mountainbike. De blev i sin tur bromsade av en långsam dam på cykel och jag kom ikapp dem precis lag till att damen cyklade åt sidan så de kom förbi. Jag passade också på att springa om cykeldamen och då flög fan i mig att jag skulle haka på mountainbikemotionärena. Sprang på rejält en bit och låg dem i hasorna. Då växlade de upp och ökade. Jag sprang på max ett par hundra meter, men det var chanslöst ändå. Efter det tokrycket kändes det bättre i knät så jag bestämde mig för att ösa på sista biten hem. Så sista dryga kilometern gick strax över fyra minuter. Kändes mycket bättre i knät.

Har känt det förr. Min löpteknik verkar inte funka i låg fart. Då fart jag lätt problem med knät. Så det blir väl till att de sig ut och tokspringa kortare distanser ett tag kanske. Härligt att vara frisk i alla fall.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: