Långsamt och plågsamt

Var inte riktigt upplagd för det, men det var ändå dags för en runda. Så jag gav mig iväg med siktet inställt på en lung fyra eller sexa. Nästan omgående kände jag att det var lite stelt i höger ljumske och att näsan rann. Sprang med sega steg i 5:40 tempo. Ju länge jag sprang desto med rann näsan och ljumsken blev gradvis lite ömmar för varje steg. Vände efter ungefär 2,5 km och lunkade hem. Efter tre blev jag omsprungen av en längre yngre man som vek av på en annan väg ungefär 10 meter efter han sprang förbi mig. han lät väldans plågad så hade jag inte själv varit så seg och plågad hade jag nog bytt väg och hakat på av nyfikenhet. Nu segade jag mig bara hem istället. Det var överraskande att det skulle vara så tungt, segt och plågsamt idag då det var helt ok sist. Gräset blommar och det kan väl förklara näsrinnet, men ljumsken var tråkigare och mer svårbegripligt. Även vaderna var småstela idag och så fick man knott i ögonen titt som tätt. Det var helt enkelt en plåga mer eller mindre hela tiden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: