Depprunda

Sverige spelade bra. Italien var helt ofarliga och man satt bara och väntade på att Zlatan eller nån skulle få sätta 1-0. Men Italiens backar fick frisparkarna med sig genom att dra i tröjjan och filma och så kom kallduschen när fyra svenska backar blev helt förlamade och lät Eder traska fram och pricka in matchens enda mål. Sen blev det som vanligt med Italien 5 minuters maskning och noll spel. Jävla skit antiklimax. Var flera år sedan jag engagerade mig i någon match och brukar kunna se det mesta rätt oberörd, men det här var så bittert att jag blev helt sänkt.

Gick och morrade i en halvtimme innan jag insåg att det inte skulle släppa. Har planerat för en långrunda i morgon så det var lite olämpligt, men kände mig ändå helt tvungen att ut och röra på mig. Så jag drog ut under de regntunga molnen. Det droppade lite smått på mig så fort jag slog på TomTomen. Sprang stilla i 5:30-fart för att spara mig till i morgon. Efter drygt två kilometer av den planerade fyran kände jag mig fortfarande lika deppad och inte alls trött så jag tänkte att det väl var lika bra att ge järnet på slutet och se om det kunde rensa huvudet.

Laddade inför sista kilometern och bara tanken på att ge järnet ökade farten fast jag skulle hålla igen tills trean passerats. Så det blev ett lite ryckigt slut. När TomTomen slog om till 3.00km så var jag precis i början på en uppförsbacke, men eftersom jag bestämt mig för att trampa gasen i botten så drog jag på. Inte riktigt 100% som planerat utan mer 90%. När uppförslutet började plana ut efter en drygt hundring gasade jag på mot max. Det blev riktigt jobbigt och jag insåg att det inte skulle hålla många meter och slog av ner på 90% igen. Höll den farten ett par hundra sen kände jag att det började bli ebb i tanken och låren blev lite mosiga. Så jag släppte av på farten och avslutade i ungefär 4minutersfart. Började använda Strava för några månader sedan när jag köpte TomTomen och avlsutningen var den snabbaste fyrahundringen jag loggat i Strava på 1:28. Har gjort bättre fyrahundringar för ett par år sedan, men det var på bana och inte i grusig uppförsbacke. Blev humöret bättre då? Marginellt.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: