Trevlig nia i fantastiskt väder

Sprang nyss min gamla standardnia genom bokskogen. Fantastiskt fint var det. 18 grader varmt, sol, vindstilla.

Efter tre kilometer på väg till bokskogen passerade jag en längre kille som jag gissar var tiotalet år yngre än jag. Det gick sakta. Jag bara svischade förbi. Längesen jag känt mig så snabbt. Fast sanningen var nog att han joggade riktigt sakta. Strax efter honom mötte jag något jag aldrig mött förr. En blind man med käppen studsande över hela vägen. Jag saktade ner och sprang förbi långt ut i gräskanten. Det första som slog mig var. ”Hoppas han inte möter på mountinbikedårarna”.

Hade jag haft något pryl att fota med hade jag nog känt mig tvungen att stanna och ta lite bilder inne från bokskogen, men nu hade jag bara löparklockan så ni får tänka er in i scenariot. Sol som silar ner mellan grenarna där ungefär hälften av bladen skiftar i gult och en hel del gul och orange löv fallit ner för att täcka marken. Vackert, men lite farligt för de dolde en hel del av stenarna och rötterna på stigarna. Sprang med en viss oro för det, men det gick bra.

Inne i bokskogen mötte jag en  välkittad löpare och när jag kom ut efter att ha rundat Kalahöjden så kom jag ut en liten bit bakom honom. Kände mig väldigt uppåt och tog mig an del lilla utmaningen att försöka dra ikapp honom till jag vägen delade sig. Misstänkte att han skulle rakt fram och jag skulle svänga av. Så det kändes lite kul att se om det var möjligt. Han såg ut att håll typ drygt 5 min/km som jag. Ökade utan att tokrusa och tog in ganska stadigt, när jag såg att korsningen kom snabbare än beräknat öste jag på. Hur fort vet jag inte exakt, men definitivt snabbare än vad loggen visar. Den smetade ut det till 4.40, men det bör ha varit ner en bit under fyra. Han nästan precis upp i rygg innan jag vek av och in på mina stigar.

Hade haft en del känningar av utmattning i vänsterfoten kilometerna före rushen. Glömde av det i rushen, men blev påmind igen inne i bokskogen. På väg ur bokskogen bestämde jag mig för att fokusera på att ignorera att torka svett i pannan, rätta till tröja, klia på benen eller tänka på foten – bara tänka på att springa. Det gick bra en kilometer ungefär, sen reflextorkade jag pannan en gång. Fokuserade om igen och sprang på. Började bli lite sliten sista biten hem och funderade på om jag skulle maxa eller spara krafter till en blixtparad ifall det skulle komma någon i fullt blås på mountainbike på de smalaste stigarna.

Det blev ett slags mellanting. Jag spragn fort, men inte fortare än att jag var med och höll ett öga efter saker som flimrade förbi mellan träden längre fram och lyssnande efter grusknaster. Det kom ingen mountainbikeare idag, bara en äldre man på cykel som kom lite sakta och plinga på ett par som gick framför.

Sista två kilometerna gick i 4:40 snitt och var rätt jobbiga så jag glömde helt av vänsterfoten. Formen är ungefär som vanligt alltså fem i genomsnitt på en blandad halvtrailnia.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: