Farorna lurar överallt

Idag har det blåsigt kallt och med temp under tio plus var det ingen tvekan om att jag skulle dra på mig mysbyxorna för kvällens runda. Så ut iväg utmed sjön i femminuterstempo på span efter farliga mountainbikare.

Hade bra uppsikt framåt nu när det inte är så mycket löv kvar på buskarna – då brakade det till. Jag stelnade till av förvåning nån tiondel, sen insåg jag att det nog kom uppifrån och sprang i full sprint några steg framåt. Strax efter vände jag mig om och såg att det rasade ner en gren från ett träd bakom mig. Hade jag stått kvar hade jag nog fått den på mig. Den var inte jättestor, men den hade nog inte varit skön att få på sig.

Förr sprang jag utmed sjön i lugn helt obekymrat, idag sprang jag ängsligt som en pensionär på span efter faror både framför, bakom och ovanför mig.

Efter tre kilometer blev jag matt och trött i vänster vad. Efter fyra kilometer tröttnade jag under vänsterfoten, men jag plågade mig hem i jämn fart och avverkade dagens sex km på prick 30 minuter.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: