Världens ärligaste blogg?

När jag startade den här bloggen gick jag in  för att följa min utveckling och lära mig nåt. Ska man lära sig nåt måste man se hela bilden. Alltså måste jag skriva om allt som kan ha betydelse. Igår var jag hos läkaren på uppföljning  av min magröntgen. Håll i dig. Nu blir det brutalt ärligt, det här är hela storyn.

När jag en dag förra året upptäckte att det rann blod ur rumpan tänkte jag, ”Att jag gått på toa så mycket att jag skurit upp mig på toapappret till och med, undrar hur många dar det tar att läka”. Gick ett par dagar och så slutade det. Skönt tänkte jag och tog mig en kort löprunda. Sen gick det en dryg vecka och så kom det blod igen. Nä, nu fick det vara nog tänkte jag och sökte upp en läkare. Läkaren genomförde en plågsam undersökning i häcken, men ville ha det mer noggrant undersökt så jag fick åka på magröntgen på annan ord. Det gick inte att få tid förrän efter julhelgerna. Under tiden hade jag fått instruktioner att inte anstränga mig d.v.s. springa var uteslutet. Veckorna utan löppass blev till månader och när det äntligen var dags för röntgen ville jag bara få det överstökat så jag kunde få en diagnos och anpassa mig efter det. Räknade med operation för nån spricka eller lägga om kosten helt för att jag väl är gravt överkänslig mot något. Fan va jobbigt det här skulle bli, men att vara tvingad till rörelseförbud är nog värre än att lägga om sina vanor.

Magröntgen var ingen picknic i parken ska ni veta. Man ska ha lavemang i ett par dar och sen blir man uppblåst som en ballong och instruerad att knipa igen när man roterar i maskinen. Där hade man lite nytta av mentala bilder från långpass. Typ, nu är det snart över, jag har gjort det värsta, tänk på den härliga duschen…

Sen fick jag vänta ett par veckor till och nu i veckan fick jag träffa läkaren igen. Hon lämnade ett besked jag inte riktigt väntat mig, men som ändå legat och malt långt bak i bakhuvudet. Mina magproblem visade sig vara en tumör. En liten tumör tidigt upptäckt och alla övriga värden var bra så läkaren. Så nu blir det akut remiss till kirurg för att avlägsna den. Sen ska jag bli helt återställd igen. Till dess får jag inte röra mig.

 

img_1086

Advertisements

2 kommentarer

  1. Det var tuffa besked du fått, jag har följt dina vedermödor här på din blogg, du har verkligen kämpat på i motvind sista året, sen detta besked ovanpå allt?
    Hoppas att du snart kan vara i löparspåren igen.
    Lycka till

    1. Tack, jag ställer in mig på att tassa fram lätt bland boklöven i majsolen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: