Nu kan jag springa sakta

För ett par år sedan när jag försökte springa lite längre försökte jag sänka mitt tempo i löpningen. Tanken var att jag skulle orka längre och kunna träna bättre. Det visade sig vara mycket svårare än jag trott. När jag sänkte tempot fick jag olika problem med tekniken och de blev inte bättre. Jag började acceptera att mitt tempo nog var mellan 4:00 och 5:30 helt enkelt.

Idag tog jag på mig mina Fivefingers vibbeför första gången och sprang för andra gången efter cancern. Jag gick ut i behaglig fart som även den här gången visade sig vara 5:30. Efter femhundra meter sjönk farten till 6:00 utan att jag gjort någon medveten ändring. När jag vände efter drygt en kilometer hände något oväntat. Farten sjönk till 7 min/km utan att jag kände att jag ändrade steget. Pulsen hade gått upp till 170 bpm. Efter drygt två och en halv kilometer totalt och med cirka hundra meter kvar hem pressade jag mig för att se om jag på något sätt kunde öka farten.

Jag maxade i nedförsbacken och tyckte det gick ganska bra. Pulsen åkte upp över 180 bpm och farten ökade till 5:45. En konstig känsla att tycka att man springer ganska fort och så går det jättesakta. Mycket intressant.

Hursomhelst, fantastiskt härligt med sol och värme och inte minst att kunna vara frisk nog att påbörja comebacken. Femhundra meter kanske inte låter så imponerande, men en ökning på 25% är ju rätt saftigt så det här var en bra runda.

sjö

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: