Vaderna tog slut på lunchrundan

Jag brukar mycket sällan springa på lunchen. Jag gillar inte den stressen att äta efter i hets, men nu när jag jobbar halvtid och på distans från hemmet så passade det in i schemat idag. Jag hade jobbat min halvdag och så var det ändå tid för att byta stomipåse och så kände jag mig allmänt hängig. Så jag gav mig ut i blåst, regn och 10 plusgrader iklädd både långbyxor och jacka. Det tog ungefär 500 meter att gå från uppvärmd till svettig och för varm, men det var bara att fortsätta.  Det kändes tyngre än sist. Den lite halvskumma ”orena” känslan av att ha nåt i lungorna gjorde sig lite påmind idag och en tanke på Michael Nykvist dök i huvudet. Så efter två kilometer i cirka 5:30-fart vände jag tillbaka. Efter tre sprungna kilometer försvann energin ur vaderna och de blev allt tyngre och stelare att lyfta mot slutet. Försökte hålla ner pulsen under 170 idag, men den åkte trots stapplade steg upp i 175 på slutet ändå.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: