Fixeringar när man springer

Har inte lyckats springa tre pass samma vecka sedan september 2017. Att få ihop tre korta rundor samma vecka är ingen bedrift alls sett ur fysiskt perspektiv, men med vardagspussel med jobb, barn och annat har det visat sig i det närmaste omöjligt. Var inte jättetaggad på att springa idag. Vaderna var fortfarande lite småstela sen sist, men just tanke på att få till en trepassvecka motiverade mig ut genom dörren.

När jag började springa på de småsega benen medan mörkret höll på att falla började jag tänka på om det var en sån jäkla bra idé. Varför är det för övrigt så viktigt med att gruppera in saker i veckor, vad spelar det för roll om man börjar nästa vecka med ett måndagspass istället? Egentligen ingenting antar jag. Och just sju är ett rätt dåligt intervall att dela upp. Försöker man springa varannan dag till exempel så blir det ju mån / ons / fre / sön och sen nästa vecka tis / tor / lör. Alltså 4 en vecka och tre nästa och ändå ett bra schema om man vill ha återhämtning. Logiskt, men dumt nog är jag lite fixerad av att hålla den kulturella normen och gör saker en vecka i taget.

Idag försökte jag springa fem kilometer, men eftersom det började mörkna så vände jag innan jag kom in i skogen och rundan blev bara 4,86. Sprang på ett snitt 5:24, vilket är bra för mig nu mer, men det kändes rätt tungt och segt så det får nog bli lite vadtöj i trappan i kväll.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: